Alla barn kan lära sig matematik, det tar bara olika lång tid

Något som intresserar mig mycket är hur hjärnan fungerar kopplat till hur vi lär oss. Den senaste boken jag läst i ämnet är läkaren och forskaren i neurovetenskap Torkel Klingbergs bok ”Hjärna, gener och jävlar anamma” och jag tänkte dela med mig om hans tankar här för att inspirera er till att läsa mer om hjärnforskning.

I boken tar han bl.a upp att barns utveckling drivs av träning. Han skriver att träning inte är att ”bara göra något” utan att träning är att träna, öva och lära sig målmedvetet, med svåra uppgifter, helt fokuserat och få omedelbar feedback.

Han drar slutsatsen att barns inlärning styrs av arv som samspelar med miljö. Torkel skriver om exempel på forskning som undersöker om alla som tränar kan förbättra sin kondition lika mycket. Det visar sig att vissa har gener som gör att de förbättrar sin kondition snabbare. En annan studie som är gjord på 100-meters löpare har visat att de har en viss genvariant relaterad till de snabba muskelfibrerna. Liknande interaktioner påverkar även barns lärande, så ja vissa barn lär sig vissa saker snabbare än andra.

Inom en och samma klass utvecklas de snabbaste eleverna 3 gånger så snabbt som de långsammaste. Barn är inte bra eller dåliga på att lära, de är snabba eller långsamma. Detta innebär att vi kan kompensera för snabbhet med mer tid, men i svenska skolan får alla barn oftast lika lång tid att lära sig saker. Hur kan vi organisera oss så alla barn får utvecklas i sin takt?

Tyvärr är det ofta så att de som är långsamma ex. på läsning, även lägger hälften så mycket tid och skillnaden i färdighet blir då fyrfaldig jämfört med de snabba läsarna.

Torkel ger ett exempel på hur arv interagerar med miljö i matematisk förmåga: Om Max av en genetisk slump har lättare att förstå sig på siffror än sin klasskamrat Milton så kommer han förmodligen använda sig av den förmågan även i vardagliga livet. Max räknar själv ihop vad colaflaskan och chipspåsen kostar medan Milton bara lämnar fram pengarna och väntar på att få tillbaka växeln. I skolan följer Max med i lärarens resonemang under 80 % av undervisningstiden medan Milton bara följer med 50 % av tiden, vilket över flera år blir en avsevärd skillnad. Interaktionen mellan gener och miljö ger Milton ett dubbelt problem, han lär sig långsammare och lägger dessutom mindre tid på matematiken.

Hur barn lär sig matematik

Att förstå siffror är inte en förmåga vi är födda med utan något hjärnan måste anpassa sig till och lära sig. Ett centralt begrepp för matematikinlärning är tallinjen. När talen får en plats relaterar man tal och geometri, två centrala begrepp inom matematiken. Tallinjen gör det också möjligt att tolka subtraktion som avståndet mellan två tal på tallinjen och inte bara ”ta bort”, vilket är en viktig del för att förstå begreppet subtraktion.
Baserat på kunskaper om tallinjen skapade Torkel (tillsammans med Pekka Räsänen och Ola Helenius) appen Vektor som på ett lekfullt sätt tränar barnens arbetsminne kopplat till tallinjen och problemlösning. Forskarna testade fyra olika grupper med barn och den grupp som fick träna arbetsminne kopplat till matematik förbättrade sina matematikkunskaper mest.

Resultaten visar att barn som tränar Vektor i 8 veckor förbättrades ungefär lika mycket som barn annars utvecklas under ett helt läsår. Appen är framtagen för förskoleklasselever men kan med fördel även användas av äldre elever.

 

Läkaren och forskaren i neurovetenskap Torkel Klingberg har grundat och leder stiftelsen Cognition Matters som bl.a. tagit fram appen Vektor.
https://cognitionmatters.org/se/

 

Tänkandets och arbetsminnets utveckling

Torkel skriver att arbetsminne är förmågan att hålla information i medvetandet under en kort stund. Barn med nedsatt arbetsminne har koncentrationssvårigheter. Det beror på att de områden som används vid arbetsminne även används för koncentrationsförmåga. Nedsatt arbetsminnesfunktion är också associerad med svårigheter i skolan, framförallt vad gäller läsförståelse och matematik.

Barns arbetsminne kan tränas upp. Däremot räcker det inte med arbetsminnesträning för att få upp elevers skolresultat utan det behöver vara en kombination av exempelvis arbetsminnesträning och matematikträning. ”Cells that fire together, wire together” (nervceller som aktiveras tillsammans får en starkare koppling). Starkare kopplingar leder till bättre arbetsminne, detta är anledningen till att appen Vektor är utformad som den är.

Precis som barn inte är bra eller dåliga på matte kan man också säga att barn inte har bra eller dåligt arbetsminne utan ett arbetsminne som utvecklas mer eller mindre av träning och av miljön. Större plasticitet eller formbarhet av hjärnan är en av förklaringarna till att en del barn förbättras mer av arbetsminnesträning.

Motivation/Jävlar anamma

I boken berättar Torkel om ett stort forskningsförsök som utfördes under två års tid i USA. De undersökte om belöning i form av pengar kunde vara en motivation till att få bättre resultat (högre betyg). Även om eleverna som var med i undersökningen skulle få så mycket som 15000 kr blev resultatet att belöning i form av pengar inte hade någon effekt. De förklarade detta med att eleverna upplevde att belöningen var för långt bort i tid så det var ingen idé att ens börja anstränga sig. Torkel tar stöd i Carol Dwecks forskning om ”dynamiskt mindset” där elever vet att om de bara tränar tillräckligt hårt så kommer de att utvecklas och lära sig, han tar även upp Angela Duckworths forskning om ”grit” eller ”jävlar anamma” som visar att elever med ”grit” har bättre resultat för att de inte ger upp vid motgång utan kämpar vidare. Detta menar Torkel är en viktig faktor vid inlärning, chans till belöning ger dig inte motivation nog, utan det är den inre drivkraften och tron på din egen förmåga som gör att du kommer prestera bra. Appen Vektor är därför utformad så eleverna får träna sitt ”jävlar anamma” eftersom de uppmuntras att kämpa vidare även om det blir fel gång på gång på gång vid minnesträningen med motivationen att deras hjärnor jobbar som bäst just då.

Hoppas denna text gjort dig nyfiken på att läsa mer om hur hjärnan fungerar och testa på appen Vektor med dina elever.

/Caroline Lundell

 

Ämnesövergripande arbetssätt – presentation

Vi är tre förstelärare i Mariestads kommun som har fått i uppdrag att tillsammans ta fram modeller kring ämnesövergripande arbete för F – 9.

Fram till skrivandets stund har vi träffats fem gånger och de första gångerna handlade det mycket om att lära känna varandra och byta erfarenheter med varandra kring tidigare ämnesövergripande arbeten. För att vi ska kunna hålla arbetet igång mellan träffarna startade vi redan den första träffen en gemensam anteckningsbok i OneNote.

De tankar vi startade med var bland annat att vi behöver:

  • läsa igenom samtliga ämnen och deras centrala innehåll för att hitta beröringspunkter ämnena emellan
  • ta fram förslag på arbetsområden som fångar flera ämnen
  • hitta ett arbetsområde/tema som skulle kunna fungera som ämnesövergripande arbete i samtliga stadier – en röd tråd från F till 9
  • hitta mindre teman som kan fungera över årskurserna, där exempelvis redovisning av något slag sker inför en annan årskurs
  • ta fram en enkel ”mall” för hur man kan starta ett ämnesövergripande arbete
  • lyfta beröringspunkter i elevens vardag, återkoppla i undervisningen till andra ämnen och låta eleven själv få en upplevelse av igenkänningsfaktorer

Frågorna är många och träffarna är få och vi vet att det görs många ämnesövergripande arbeten på skolorna runt om i kommunen som vi hoppas få ta del av på något sätt. I Mariestads-Tidningen den 20 december 2018 gick det bland annat att läsa om ett arbete kring hållbar utveckling som eleverna på Tunaholmsskolan redovisade i form av en modevisning.

Hör gärna av er med egna erfarenheter och förslag på arbetsområden som vi kan ta med i arbetet kring en röd tråd för F – 9 i kommunen.

/Nätverket Ämnesövergripande arbetssätt
Annica Wänegård (Högelidsskolan), Anna Fritzon (Tunaholmsskolan) och Johanna Bergman Fahlén (Prismaskolan)

Spelar det någon roll vad jag läser?

Du är det du läser? Kan detta stämma? Ditt jag, ditt sätt att tänka och agera påverkas av alla texter du tar dig igenom? Till en viss grad är det kanske så.

Något vi kan vara helt säkra på är att vårt språk påverkas av vår läsning. Alla de aspekter vi väljer att ha med i, låt oss säga en matris för bedömning av berättande texter, alla de aspekter finns i de böcker vi läser. Inledning, handling, gestaltande beskrivningar, meningsbyggnad, ordval, grammatik och så vidare. Vi kan säkert enas om att det vi läser kan bedömas med hjälp av en sådan matris. Således, om vi förutsätter att vi skulle bedöma de verk vi läser, skulle vi se att de är av olika kvalitet. Spelar det någon roll?

Om jag nästan uteslutande äter makaroner och varmkorv, är jag rätt rustad att bedöma kvaliteten på en mer komplex rätt? Kan jag se hur de olika ingredienserna samspelar, förstärker och lyfter varandra? Kan jag ge kocken tips om hur rätten kan utvecklas ytterligare genom att ta mer eller mindre av en viss krydda eller att en ingrediens tillsätts i ett senare skede av tillagningen?

Vi ska inte bli litteraturkritiker på New York Times men tanken på att det vi läser kan påverka vår bedömarkompetens är intressant. Läser jag enbart deckare (nu generaliserar jag; deckare kan vara ytterst komplexa hantverk av hög kvalitet) eller enbart kortare texter i olika former – eller jag kanske läser väldigt lite – får jag kanske svårt att se de kvaliteter som finns i en elevtext. Jag missar i värsta fall ingredienser som innebär att en text är på en högre nivå, eller på god väg dit, bara för att jag själv är ovan vid sådana igenkänningstecken.

Tre böcker ligger i en trave på ett bord.

Tankarna går lätt här till frågan huruvida det finns låg och hög litteratur och vem som i så fall bestämmer vad som är vad. Harold Bloom? Att Bodil Malmsten i Så gör jag  sågar Harry Potter men att Stephen King i On Writing uppskattar denna serie, vad säger det oss? Mer om detta senare; här kan man nämligen börja fundera kring kanon…

Men… att läsa olika slags litteratur, gör det mig per automatik till en god bedömare av elevtexter? Nog ingår det många delar i en sådan praktik?! Otvivelaktigt är det så, men ett sätt att utveckla min kompetens är det definitivt.

Att fundera vidare kring:

Hur ser mina läsvanor ut – vilken typ av böcker läser jag helst?

Vilken typ av litteratur utvecklar mig som bedömare av elevtexter? 

/Pasi Vuoluterä

 

En musiklärare reflekterar

Att vara musiklärare innebär en hel del utmaningar som kan vara av en något annan karaktär än det man möter som ”klasslärare”. Med detta hävdar jag givetvis inte att det ena är mer komplicerat än det andra, utan snarare att våra utmaningar ser olika ut…

Som musiklärare träffar du barnen en gång i veckan och barnen lämnar sin trygga miljö och sin plats i klassrummet. Förväntningen från eleverna är ofta att det vi gör i undervisningen måste var KUL, helst hela tiden.

Kraven som ställs på eleverna är också ofta höga. Ena stunden får de låta och röra sig och i nästa stund, när de redan kommit upp i varv, förväntas de återigen kunna sitta still och lyssna på nya instruktioner.

Det är mycket ljud och många intryck, även när det fungerar bra. Med ett instrument i handen är det inte lätt att sitta och lyssna och vänta på att få sätta igång, inte ens om du vanligtvis är ”lugn och tyst” i klassrummet. Tänk dig då hur den här miljön, med så mycket spännande att utforska, kan upplevas för den som vanligtvis har svårt att styra sina impulser.

Efter ett antal år i yrket, kan jag bara säga att jag verkligen gillar den här utmaningen, vilket jag tror är en förutsättning för att orka. Det krävs tålamod för att få grupper att fungera när man träffar dem sällan, men när det väl fungerar är det verkligen värt allt slit! Ofta tar det minst en termin för många av eleverna att ”landa” i den nya miljön, ibland längre. Dessutom finns det alltid en risk att grupperna av olika skäl förändras efter en period och då får man ta nya tag med att forma den nya konstellationerna. Mina viktigaste ledord för en välfungerande musikundervisning har under åren kommit att bli: relation, struktur och tålamod. Med det kan man komma långt.

Hur kan vi då hjälpa våra elever att fungera i den här miljön? Här följer några tips som i alla fall varit framgångsrika för mig.

  1. Ha alltid fasta platser, även när du har en grupp som fungerar bra.
    Använd några få tydliga regler som du upprepar ofta.
    3. Börja och avsluta lektionen på ett liknande sätt varje gång.
    4. Ha en tydlig struktur för vad som ska göras på lektionen.
    5. Förbered så mycket du bara kan innan eleverna kommer in i musiksalen. Minsta lilla väntetid kan innebära att du ”tappar” gruppen.
    6. Ge instruktioner innan instrumenten delas ut. Det är mycket begärt att det ska kunna låta bli att låta!
    7. Gör överenskommelser med de elever som har svårt för musiksituationen, så att de vet vad de kan göra när koncentrationen eller orken tryter.
    8. Har du möjlighet, så se till att träffa eleverna så mycket som möjligt även i andra situationer; i matsalen, på rasten, i korridoren… Allt detta kan bidra till ett bättre klimat i salen.Jag brukar även hämta alla elever i klassrummet inför musiklektionerna, så att eleverna kommer in i salen samtidigt. På så sätt slipper jag spring och eftersläntrare som hittat annat spännande att göra på vägen och vi kan sätta igång med en gång. Hämtar dem gör jag ända upp till 6:an och det fungerar bra i de flesta grupper.

    Utöver detta har jag även namnlappar som alltid ligger under elevernas stolar när de kommer in. Det hjälper mig både att snabbt se vilka elever som saknas och jag kan även alltid tilltala barnen vid namn. Det brukar ofta vara många namn att hålla reda på.

    Det gäller givetvis att hitta den struktur och det upplägg som passar för dig och dina elever utifrån de förutsättningar ni har, men förhoppningsvis kan mina tips vara en hjälp på vägen.

Lycka till!

/Katarina Selander
musiklärare på Prismaskolan

Frågor eller synpunkter går bra att skicka till Katarina.selander@mariestad.se

 

Se varje elev!

Se och förstå alla elever! Så lyder ett av ledorden för Mariestads skolor. Det kan vid en första anblick kännas övermäktigt. Hur ska vi lyckas med det? Men lugn. Vi tror att lärare är lite av experter på relationsskapande. Relationer är en stor del av vår vardag. Vi möter dagligen barn och ungdomar i skolan och vi vet alla att en god relation till våra elever gör skoldagen så mycket enklare.

En god kontakt till våra elever ger oss helt klart bättre förutsättningar att faktiskt förstå hur vi kan stötta varje elev i deras lärande. Vi kan då förbättra vår undervisning och lättare möta eleverna utifrån just deras behov. På så vis får lärandet helt andra förutsättningar att utvecklas. Att eftersträva ett nära lärarskap till sina elever tycker vi är en fin beskrivning på den goda relation lärare lägger ner så stort engagemang för att skapa. Vi är betydelsefulla för att få våra elever att känna sig sedda och viktiga.

Här kommer ett tips på en form av positiv uppmärksamhet du kan använda för att se dina elever. Det är en rolig start på skoldagen där du får möjlighet att möta varje elev på ett alldeles unikt sätt med en ”personlig hälsning”. Kolla in filmklippet om hur detta kan gå till. Visst krävs det ett gott minne och lite träning men det är helt klart värt att testa. Att se är grunden för att sedan kunna förstå.

https://www.youtube.com/watch?v=VdLIZZUavsM

 

/Nätverket Se och förstå

Ps. Har du testat ”personlig hälsning” eller har du tips på andra sätt att möta dina elever på? Berätta gärna genom att lämna en kommentar.

Matematiknätverket

Vi i matematiknätverket består av ca. 25 lärare som undervisar på olika stadier och på olika skolor i Mariestads kommun. På våra träffar utbyter vi tankar, idéer kring vår undervisning, samtalar kring ny forskning och har workshops.

Under höstens träffar kände vi ett behov av att gemensamt fortbilda oss i programmering då detta är nytt för de flesta av oss. Vi använde oss av Skolverkets Lärportals modul: Matematikundervisning med digitala verktyg II. Här lärde vi oss från artikeln ”Om programmering i matematikundervisning” att programmeringskraven kan sammanfattas enligt följande för grundskolan:

Åk 1-3: Kunna programmera en kompis (arbeta utan digitala verktyg i stegvisa instruktioner), starta blockprogrammering

Åk 4-6: Kunna blockprogrammering ex. Scratch, hourofcode, swift playground

Åk 7-9: Kunna block- och textprogrammering ex. phyton (olika programmeringsmiljöer)

Under två olika workshops testade vi att programmera och vi testade även minst en aktivitet tillsammans med våra elever. Detta följdes upp av ett erfarenhetsutbyte vilket ledde till att vi fick med oss ännu fler tankar och idéer kring programmering och många var nöjda med att de hade kommit igång och vågat prova.

Under vårens träffar har vi startat med att diskutera kvalitetsplanen i Matematik. Vi diskuterar hur vi ska använda resultatet som vi får från testerna för att förändra vår undervisning så att våra elever når ett bättre resultat.

Om du arbetar i Mariestads kommun och vill komma åt vårt material till våra träffar eller kvalitetsplanen så hittar du dem på:
KIS Gemensam/Mariestad/Grundskola/Personal/Matematiknätverket

/Camilla Johansson och Caroline Lundell

Digitalisering på vetenskaplig grund

I dagsläget genomsyrar digitaliseringen hela vårt samhälle och är skolan är inget undantag. Regeringen har som mål att det svenska skolväsendet år 2020 ska vara ledande i att använda digitaliseringens möjligheter på bästa sätt. För att uppfylla målen infördes nya styrdokument för skolan 1juli 2018 som ska bidra till att elever ökar sin digitala kompetens (Regeringskansliet, 2017). Detta ställer också nya krav på lärarna som ska undervisa eleverna. Förutom att undervisningen ska digitaliseras så finns också riktlinjer om att den ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. En vetenskaplig grund innebär att undervisningen inte enbart ska utvecklas utifrån forskningsresultat från de ämnesområden där lärare undervisar. Undervisningen ska också utvecklas med stöd av forskning om hur ämnet ska läras ut (Adamson, 2017). Att arbeta för att nå målen kan därigenom vara både komplext och utmanande.

Forskning om digitalisering

Forskningen om digitalisering i undervisning innefattar ett enormt stort forskningsfält som utvecklas i rask takt. Många studier har genom åren belyst användningen av digitala verktyg och hur det påverkar elevernas skolarbete. Resultaten visar exempelvis hur användningen spelar en central roll för elevernas resultat, då tillgången till olika digitala verktyg påverkar resultaten på olika sätt. Den digitala tekniken förändras ideligen vilket också får konsekvenser för forskningen. Teknikutvecklingen är en orsak till varför forskningen på området befinner sig i en ständig process. Även om de digitala verktygen har en stor påverkan på elevernas resultat så är det inte den enda faktorn som inverkar. Sammanhanget för hur de digitala verktygen används har också visat sig få en avgörande betydelse för elevernas resultat. Förr var det vanligt att fortbildning för lärare enbart hade ett fokus på de digitala verktygen, vilket med tiden har visat sig vara otillräckligt. Lärare behöver också planera medvetet för hur de digitala verktygen ska användas för att det ska leda till goda resultat (Hylén, 2017; Meza, 2018). Det innebär att lärare som ska arbeta digitalt behöver kunskap om såväl digitala verktyg som hur användningen bör struktureras för att elever ska få ett bra och relevant stöd i skolarbetet.

Digitalisering i Mariestads kommun

Att använda kollegiala metoder är ett sätt att arbeta tillsammans för att utveckla den digitala kompetensen för skolan (Skolverket, 2018). Därtill finns också forskning som förespråkar att lärare bör ta hjälp av teoretiska modeller för att utveckla användningen på ett medvetet sätt (Wang, 2018). Teoretiska modeller kan utgöra ett viktigt stöd vid planeringen av hur digitala verktyg ska användas och vid reflektioner över varför resultaten blev som de blev. Grundskolans nätverksgrupp för IKT och lärande har under hösten 2018 arbetat kollegialt med digitalisering. Jobbet har utgått från en teoretisk modell av Engeström (1987) som använts för att reflektera över, beskriva och dela erfarenheteter om hur digitala verktyg används i skolan. Modellen belyser hur olika faktorer i en undervisningssituation samspelar och påverkar resultaten. – Vad fungerar bra och vad fungerar inte bra? – Hur påverkas elevernas resultat av sammanhanget? – Hur kan undervisningssituationen förändras för att bli bättre? Syftet för nätverksträffarna har varit att påbörja ett arbete då vi utvecklar verksamheten i Mariestads kommun med stöd i beprövad erfarenhet och forskning. Därigenom har deltagarna i gruppen tillsammans arbetat för att skolans digitalisering ska förbättras på ett medvetet och strukturerat sätt. Det är ett viktigt arbete som pågår i olika tappningar under hela 2019 och våren 2020.  Det har varit fantastiskt roligt och inspirerande att ta del av höstens arbete.

Tiina Leino Lindell

Lektor i IKT och lärande, Mariestads kommun

 

Referenser:

Adamson, L. (2017) Undervisning på vetenskaplig grund Ur: Lunds universitet. VBE programmet (2017). Vetenskap och beprövad erfarenhet: Skola. Lund: Lunds universitet, VBE programmet.

Engeström, Y. (1987). Learning by expanding: an activity-theoretical approach to developmental research. Helsinki: Orienta-konsultit.

Hylén, J. (2017). Digitalisering i skolan: att tillsammans utveckla digital kompetens. Stockholm: Ifous.

Merza, H. (2018). Mobile Learning Pedagogical Quality Standards for Higher Education Institutes in Developing Countries. I Mobile and Ubiquitous Learning (pp. 107-125). Springer, Singapore.

Regeringen beslutar om nationell digitaliseringsstrategi för skolväsendet [Elektronisk resurs]. (2017). Regeringskansliet

Skolverket (2018). Digitaliseringen i skolan. [Elektronisk resurs] : möjligheter och utmaningar. Stockholm: Skolverket

Wang, Q. (2018). Core Technologies in Mobile Learning. I Mobile and Ubiquitous Learning (pp. 127-139). Springer, Singapore.